Många är de skogsägare som oroar sig för att staten ska blanda sig i deras skogsbruk. Man upplever det som orättvist att tvingas använda sin privata mark för att binda andra människors koldioxidutsläpp. Det är en rimlig reaktion, men det är samtidigt en rimlig begäran från finska folket.
Vårt viktigaste uppdrag gällande klimatkrisen är att kraftigt minska vår konsumtion av jungfruliga råvaror och fossil energi. Om vi lyckas med det så minskar också trycket på våra kolsänkor. Det betyder ändå inte att vi klarar oss utan dem. Vi har redan hunnit fylla atmosfären med så mycket koldioxid att vi behöver all hjälp vi kan få för att undvika de värsta scenarierna.
Utöver det så har vi en pågående utarmning av biodiversiteten. Här spelar skogen också en stor roll. Hur vi brukar skogen och med vilka metoder är avgörande om vi ska lyckas bromsa trenden.
Allt detta drabbar inte bara skogsägaren, utan alla vi som bor i det här landet. Naturen och klimatet är större än enskilda skogsskiften. Därför är det också av nationellt intresse att skogsbruket sker på ett hållbart sätt. Man kan likna det vid andra branschers bestämmelser och riktlinjer, till exempel gruvdrift eller fiskeri; båda har strikta regler om hur näringsverksamheten ska bedrivas. Lagar som har omarbetats och skärpts vartefter vi sett behov av det för att skydda människa och natur.
När vi gör upp regler som är lika för alla så blir det också mera rättvist. Då behöver ingen enskild skogsägare känna att hen måste bära ansvar för andras utsläpp. Istället hjälps alla åt för ett hållbart skogsbruk och ett välmående Finland.
Jonathan Hemming
Riksdagsvalkandidat
Korsholm